skolios

Just nu sitter jag i min sjukhus-säng och kollar på Äntligen Hemma. Mamma och pappa har precis åkt och nu är jag som sagt själv. Allting känns bra för tillfället, alla är så snälla och jag blir så bra omhändertagen.

Dagen började ju med att jag skulle få elektroder i huvudet. Jag fick ligga på en brits och sedan klistrade läkaren fast elektroderna på huvudet och blåste sedan med kall luft så att det skulle stelna. När alla var påklistrade på huvudet tryckte han i lite kall vätska i elektroderna som sedan skickade signaler till hjärnan så att en annan liten kontrollpanel blinkade grönt. Jag fick en väldigt ful vit mössa på mig som kliar lite och jag är rätt trött på den nu, 9 timmar senare. Ingenting gjorde ont.

När vi var klara med elektroderna gick vi (jag och mamma) upp till ortopeden och jag fick mitt rum. Riktigt skönt att få ett eget rum! Här har jag TV och DVD plus att jag har med min egen dator och hårddisk. Pappa hade med sig en tidning och sen gick vi och köpte en till, plus lite godis så jag kan verkligen underhålla mig! 

Sjuksyster kom in innan och jag fick ta blodprov, vilket gick bra. Efter det fick jag duscha, precis som i morse, med två svampar som tar bort alla bakterier. Tyvärr blir man helt snus-torr om kroppen så det svider lite nu och kliar, och man får inte kräma in sig i något..

Tre timmar till, sen är det slut med mat och dryck, så jag får passa på att äta upp mitt godis nu! Vi hörs nog inte imorgon, men mamma kanske skriver några rader. Imorgon kl 7 ska jag vara färdig-duschad och då kommer även mamma. Sen kommer jag att ligga på uppvaket ända till torsdag så det blir nog mamma som uppdaterar.

Kram från Lotta aka Lucia

Jag har väntat på den här operationen i tre år! Ändå känns det konstigt att jag ska göra den. Vaknade med jätte magkramp, har magkatarr och den har förvärrats nu de sista dagarna innan operationen. Läkarna har varnat mig om att man får ont i magen och jag vet inte om jag verkligen har det eller om jag får det mentalt. Ont har jag i alla fall, en sak som är säkert. Ibland känns det helt okej att ha ont faktiskt, för då tänker jag inte på att jag har ont i ryggen.

Jaha, då läggs jag in på sjukhuset idag. Jag opereras inte försen imorgon men idag ska jag få elektroder påsatta på huvudet. Dessa ska under hela operationen skicka signaler så läkarna inte skär fel eller kommer för nära ryggmärgen. Detta känns väldigt lättande eftersom jag har räknat ut att jag kan bli förlamad imorgon. Men min läkare sa att det är en liten risk att det händer. "Det har hänt, men risken är liten" sa han. Ja... är den lilla risken min?

Jag slipper att raka av något hår i alla fall, det är bara små små elektroder, det ser nästan ut som förminskade stetoskop, typ en halv cm i omkrets. Sen vad jag ska göra efter det vet jag inte riktigt. Känns konstigt att jag ska vara hos doktorn redan 13.45 idag, när jag bara ska sätta på elektroder, vad jag har förstått i alla fall. Jag har ju redan röntgats, tagit massor av blodprov osv. Vi får väl se vad som händer helt enkelt.

Snart ska jag hoppa i duschen, men inget härligt shampoo eller balsam, nej jag ska först tvätta mig med en svamp, noga överallt, sen ska jag torka mig och sen duscha med svampen igen. Efter detta får jag inte ha smink, parfym, deo, kräm eller något annat på mig. Allt för att minska bakterierna. Sen ikväll ska jag göra samma sak.

Om ni har läst ända hit, grattis, det hade aldrig jag orkat! Nästa gång jag skriver är kanske ikväll, annars vet jag inte. Tror att mamma får gästblogga lite när jag blir sprättad.

Kram!

(jag, i mitten, gör volt med fyra andra på ett träningsläger 2006)

Usch, allt flyger runt. Jag försöker att tänka på annat, går och pussar på min fina pojkvän som hjälper mig så mycket. Får fina lycka till sms av min underbara vänner och min älskade familj. Kollar lite på tv och ska snart se en film. Men det är klart att det finns i bakhuvudet hela tiden. Ryggen värker så det är inte så konstigt jag inte kan tänka på något annat. Men nu börjar min kille spela gitarr och sjunga i bakgrunden och jag smälter lite och blir lite gladare i alla fall!

Jag försöker att sätta upp mål, men det är svårt att sätta upp mål när man inte vet hur man kommer att må. Men mitt första mål är att sitta och kanske till och med stå upp redan första dagen. Kanske redan här har jag för stora mål, men jag vill komma igång fort! Jättefort! Kanske till och med kan ta några steg andra dagen. 

Mitt andra mål är att gå på min julavslutning med mina handbollslag jag tränar (12 dec, 12 dagar efter op.). Jag tror att jag kommer att behöver komma ut lite, kanske bara en halvtimme. Jag kommer ju att klättra på väggarna hemma! (Kanske inte bokstavligt talat..)

Nu är det dags för filmmys sista kvällen innan jag läggs in (läggs in imorgon, tisdag, operation onsdag) så nu får jag sluta babbla.

Imorgon börjar äventyret!

jag ska nog se till att det inte tar för lång tid innan jag börjar ta hoppbilder igen!

Just nu har jag fått höra så olika historier, läst så många bloggar så jag vet knappt ut eller in. Att jag inte kommer kunna göra en kullerbytta igen säger en sjuksyster medan i nästan varje blogg jag läser så kan alla röra sig precis som förr. Jag har så dubbla tankar så jag får helt enkelt vänta och se...

Kram

/Lotta

2004 fick jag träffa Henrik Düppe, min dåvarande ryggläkare. Det var han som tog tag i min skolios på riktigt och genom honom jag fick min första korsett. Jag skrev tyvärr ingen dagbok då, (gör det!) men jag tror att jag kommer ihåg det mesta fortfarande.

Jag fick reda på mitt datum ett tag innan och visste att jag skulle bo på sjukhus i ca en vecka. Första dagen åkte vi in till ortopeden och jag fick träffa en helt underbar kvinna, jag vet inte om hon var doktor men hon höll i alla fall på med korsetter. Hon tog in ett rör. Bokstavligen ett vitt rör. Jag kommer ihåg att jag blev helt förstörd när jag såg den men höll tårarna inne (i alla fall tills hon gick ut ur rummet igen). Detta var början på min korsett. Här började sågningen, bränningen, böjningen osv för att få "röret" att passa just min kropp. Det blev provningar av röret, som började bli mer och mer likt en korsett, sen gick hon ut, kom tillbaka, provning igen, hon gick ut, kom tillbaka om och om igen en hel evighet tills vi tillslut fick rätt på den.

Att jag snart skulle ha denna otroligt obekväma jävla sak på mig 23 timmar om dygnet var svårt att förstå. De första dagarna hade jag bara den några timmar, men senare fick jag även sova med den. Detta var såklart mycket jobbigt, jag fick lära mig att gå i trappor och sitta annorlunda. Man lär sig snabbt och det ÄR sjukt jobbigt i början, men man kommer faktiskt in i det, tro det eller ej.

I tre år hade jag korsett och jag bytte tre gånger. I slutet använde jag inte korsetten som jag skulle, slarvade mycket och brydde inte mig alls, vilket jag ångrar nu. Jag vaknade varje morgon av att korsetten låg bredvid mig, jag hade alltså tagit av mig den i sömnen, så mycket hatade jag den. Alltså använde jag inte den 23 timmar som jag skulle och det märks ju nu, så sned som jag är!

Mitt tips till er starka människor som ska få en korsett är tyvärr: ANVÄND DEN SOM NI SKA! Ni vill inte hamna i denna sitsen som jag är i nu.

Det andra jag vill säga till er är att det är tufft. Det är förjävligt. Det är påfrestande, jobbigt och det kommer komma dagar då du hatar både dig själv och alla andra för denna skitkorsett, men det kommer att bli bra. Och man HATAR att höra att det kommer att bli bra, men tro mig, det kommer att bli bra.

Många tankar och kramar till er som också är korsett-barn!

/Lotta

/Lotta aka Quasimodo!

När ryggraden är krökt i sidled, roterad tredimensionellt, kallas det skolios. Man kan säga att ryggraden slingrar sig fram istället för att vara rak. I de flesta fall, även mitt, är ryggen "S-formad" men men kan även ha en, två eller tre krökar av olika grad. Skolios mäts i grader cobb, små skolioser ligger på ca 10 grader cobb och blir oftast inte behandlade eftersom den är så liten. Vid krökar större än  30 grader cobb brukar man bli behndlad av korsett. Vid större ökningar, ca 45 grader cobb, behandlas man med operation. Jag har just nu 52 grader i den övre kröken och lite mindre i den nedre.

Skolios har ingen känd orsak och kan delas in i tre olika grupper efter att den upptäcks:

• Infantil — från födelse till tre års ålder
• Juvenil — från tre års ålder till nio års ålder
• Adolesent — från nio års ålder till avslutad tillväxt