2004 året då allting började på riktigt
2004 fick jag träffa Henrik Düppe, min dåvarande ryggläkare. Det var han som tog tag i min skolios på riktigt och genom honom jag fick min första korsett. Jag skrev tyvärr ingen dagbok då, (gör det!) men jag tror att jag kommer ihåg det mesta fortfarande.
Jag fick reda på mitt datum ett tag innan och visste att jag skulle bo på sjukhus i ca en vecka. Första dagen åkte vi in till ortopeden och jag fick träffa en helt underbar kvinna, jag vet inte om hon var doktor men hon höll i alla fall på med korsetter. Hon tog in ett rör. Bokstavligen ett vitt rör. Jag kommer ihåg att jag blev helt förstörd när jag såg den men höll tårarna inne (i alla fall tills hon gick ut ur rummet igen). Detta var början på min korsett. Här började sågningen, bränningen, böjningen osv för att få "röret" att passa just min kropp. Det blev provningar av röret, som började bli mer och mer likt en korsett, sen gick hon ut, kom tillbaka, provning igen, hon gick ut, kom tillbaka om och om igen en hel evighet tills vi tillslut fick rätt på den.
Jag fick reda på mitt datum ett tag innan och visste att jag skulle bo på sjukhus i ca en vecka. Första dagen åkte vi in till ortopeden och jag fick träffa en helt underbar kvinna, jag vet inte om hon var doktor men hon höll i alla fall på med korsetter. Hon tog in ett rör. Bokstavligen ett vitt rör. Jag kommer ihåg att jag blev helt förstörd när jag såg den men höll tårarna inne (i alla fall tills hon gick ut ur rummet igen). Detta var början på min korsett. Här började sågningen, bränningen, böjningen osv för att få "röret" att passa just min kropp. Det blev provningar av röret, som började bli mer och mer likt en korsett, sen gick hon ut, kom tillbaka, provning igen, hon gick ut, kom tillbaka om och om igen en hel evighet tills vi tillslut fick rätt på den.
Att jag snart skulle ha denna otroligt obekväma jävla sak på mig 23 timmar om dygnet var svårt att förstå. De första dagarna hade jag bara den några timmar, men senare fick jag även sova med den. Detta var såklart mycket jobbigt, jag fick lära mig att gå i trappor och sitta annorlunda. Man lär sig snabbt och det ÄR sjukt jobbigt i början, men man kommer faktiskt in i det, tro det eller ej.
I tre år hade jag korsett och jag bytte tre gånger. I slutet använde jag inte korsetten som jag skulle, slarvade mycket och brydde inte mig alls, vilket jag ångrar nu. Jag vaknade varje morgon av att korsetten låg bredvid mig, jag hade alltså tagit av mig den i sömnen, så mycket hatade jag den. Alltså använde jag inte den 23 timmar som jag skulle och det märks ju nu, så sned som jag är!
Mitt tips till er starka människor som ska få en korsett är tyvärr: ANVÄND DEN SOM NI SKA! Ni vill inte hamna i denna sitsen som jag är i nu.
Det andra jag vill säga till er är att det är tufft. Det är förjävligt. Det är påfrestande, jobbigt och det kommer komma dagar då du hatar både dig själv och alla andra för denna skitkorsett, men det kommer att bli bra. Och man HATAR att höra att det kommer att bli bra, men tro mig, det kommer att bli bra.
Många tankar och kramar till er som också är korsett-barn!
/Lotta
Kommentarer
Postat av: Anonym
du e sötast
Postat av: Anonym
du e sötast
Postat av: Mamma
Till alla er kämpande korsett-barn vill jag berätta att Lotta klagade aldrig! Trots att det var svettigt, varmt och obehagligt om somrarna. Jobbigt i många andra tillfällen med.
Men vi var på båtluffningar där Lotta kämpade med ryggsäck och allehanda äventyr, det gick!
Lotta skriver att hon ångrar att hon inte använde korsett så mkt på slutet, i hennes fall gör det inte så stor skillnad pga hon har den växande skoliosen. Men ni som kanske har den andra varianten - som stannar att kröka när ni slutar växa - kämpa er igenom detta! Det lönar sig.
Många kramar till er duktiga kämpar!
Trackback
