skolios

Jag har väntat på den här operationen i tre år! Ändå känns det konstigt att jag ska göra den. Vaknade med jätte magkramp, har magkatarr och den har förvärrats nu de sista dagarna innan operationen. Läkarna har varnat mig om att man får ont i magen och jag vet inte om jag verkligen har det eller om jag får det mentalt. Ont har jag i alla fall, en sak som är säkert. Ibland känns det helt okej att ha ont faktiskt, för då tänker jag inte på att jag har ont i ryggen.

Jaha, då läggs jag in på sjukhuset idag. Jag opereras inte försen imorgon men idag ska jag få elektroder påsatta på huvudet. Dessa ska under hela operationen skicka signaler så läkarna inte skär fel eller kommer för nära ryggmärgen. Detta känns väldigt lättande eftersom jag har räknat ut att jag kan bli förlamad imorgon. Men min läkare sa att det är en liten risk att det händer. "Det har hänt, men risken är liten" sa han. Ja... är den lilla risken min?

Jag slipper att raka av något hår i alla fall, det är bara små små elektroder, det ser nästan ut som förminskade stetoskop, typ en halv cm i omkrets. Sen vad jag ska göra efter det vet jag inte riktigt. Känns konstigt att jag ska vara hos doktorn redan 13.45 idag, när jag bara ska sätta på elektroder, vad jag har förstått i alla fall. Jag har ju redan röntgats, tagit massor av blodprov osv. Vi får väl se vad som händer helt enkelt.

Snart ska jag hoppa i duschen, men inget härligt shampoo eller balsam, nej jag ska först tvätta mig med en svamp, noga överallt, sen ska jag torka mig och sen duscha med svampen igen. Efter detta får jag inte ha smink, parfym, deo, kräm eller något annat på mig. Allt för att minska bakterierna. Sen ikväll ska jag göra samma sak.

Om ni har läst ända hit, grattis, det hade aldrig jag orkat! Nästa gång jag skriver är kanske ikväll, annars vet jag inte. Tror att mamma får gästblogga lite när jag blir sprättad.

Kram!

(jag, i mitten, gör volt med fyra andra på ett träningsläger 2006)