skolios

Jag har väntat på den här operationen i tre år! Ändå känns det konstigt att jag ska göra den. Vaknade med jätte magkramp, har magkatarr och den har förvärrats nu de sista dagarna innan operationen. Läkarna har varnat mig om att man får ont i magen och jag vet inte om jag verkligen har det eller om jag får det mentalt. Ont har jag i alla fall, en sak som är säkert. Ibland känns det helt okej att ha ont faktiskt, för då tänker jag inte på att jag har ont i ryggen.

Jaha, då läggs jag in på sjukhuset idag. Jag opereras inte försen imorgon men idag ska jag få elektroder påsatta på huvudet. Dessa ska under hela operationen skicka signaler så läkarna inte skär fel eller kommer för nära ryggmärgen. Detta känns väldigt lättande eftersom jag har räknat ut att jag kan bli förlamad imorgon. Men min läkare sa att det är en liten risk att det händer. "Det har hänt, men risken är liten" sa han. Ja... är den lilla risken min?

Jag slipper att raka av något hår i alla fall, det är bara små små elektroder, det ser nästan ut som förminskade stetoskop, typ en halv cm i omkrets. Sen vad jag ska göra efter det vet jag inte riktigt. Känns konstigt att jag ska vara hos doktorn redan 13.45 idag, när jag bara ska sätta på elektroder, vad jag har förstått i alla fall. Jag har ju redan röntgats, tagit massor av blodprov osv. Vi får väl se vad som händer helt enkelt.

Snart ska jag hoppa i duschen, men inget härligt shampoo eller balsam, nej jag ska först tvätta mig med en svamp, noga överallt, sen ska jag torka mig och sen duscha med svampen igen. Efter detta får jag inte ha smink, parfym, deo, kräm eller något annat på mig. Allt för att minska bakterierna. Sen ikväll ska jag göra samma sak.

Om ni har läst ända hit, grattis, det hade aldrig jag orkat! Nästa gång jag skriver är kanske ikväll, annars vet jag inte. Tror att mamma får gästblogga lite när jag blir sprättad.

Kram!

(jag, i mitten, gör volt med fyra andra på ett träningsläger 2006)

Usch, allt flyger runt. Jag försöker att tänka på annat, går och pussar på min fina pojkvän som hjälper mig så mycket. Får fina lycka till sms av min underbara vänner och min älskade familj. Kollar lite på tv och ska snart se en film. Men det är klart att det finns i bakhuvudet hela tiden. Ryggen värker så det är inte så konstigt jag inte kan tänka på något annat. Men nu börjar min kille spela gitarr och sjunga i bakgrunden och jag smälter lite och blir lite gladare i alla fall!

Jag försöker att sätta upp mål, men det är svårt att sätta upp mål när man inte vet hur man kommer att må. Men mitt första mål är att sitta och kanske till och med stå upp redan första dagen. Kanske redan här har jag för stora mål, men jag vill komma igång fort! Jättefort! Kanske till och med kan ta några steg andra dagen. 

Mitt andra mål är att gå på min julavslutning med mina handbollslag jag tränar (12 dec, 12 dagar efter op.). Jag tror att jag kommer att behöver komma ut lite, kanske bara en halvtimme. Jag kommer ju att klättra på väggarna hemma! (Kanske inte bokstavligt talat..)

Nu är det dags för filmmys sista kvällen innan jag läggs in (läggs in imorgon, tisdag, operation onsdag) så nu får jag sluta babbla.

Imorgon börjar äventyret!

jag ska nog se till att det inte tar för lång tid innan jag börjar ta hoppbilder igen!

/Lotta aka Quasimodo!