skolios

Jag vaknade redan vid 5, låg och drog mig tills sjuksköterskorna kom vid ca 6 och sa åt mig att duscha. Duschen igen, med svamparna, och sen gick jag och la mig igen. Får sedan 1 lugnande, 1 alvedon, 1 förebyggande mot värk, och 1 mot blödning. De säger till mig att kl. 8 är det dags, och jag börjar förbereda mig mentalt. Om det ens går? 

Kl. 8 blev jag körd till operationsavdelningen, och jag fick säga hejdå till mamma vid slussen. Nu vill jag inte alls mer och jag känner gråten i halsen. De skickar in mig i ett rum och där är massor med gröna människor. En av kvinnorna säger: har du varit med i Kämpinge Gymnasterna? Ja, det har jag. Då visade det sig att det var en liten flicka och pojkes mamma och jag vet mycket väl vem hon är. Det lugnade mig lite. Jag fick en nål i armvecket och sen får jag en sån sak över mun och näsa. Efter det somnar jag.



Jag vaknar upp lite till och från och här har jag ingen tidsuppfattning alls, vet inte om det är dag eller natt. Jag har inte ont och det första jag känner efter är om jag kan röra benen. Det kan jag, tack tack tack, jag andades ut lite. Jag har en väldigt hög dos morfin i mig så jag är inne i min egen värld, vaknar, somnar, vaknar, somnar. Ber om vatten men får inget utan får suga på en liten klubba som är doppad i vatten. Detta ber jag om hela tiden.

Helt plötsligt står mamma framför mig och jag blir jätteglad och förvånad, egentligen skulle mina föräldrar inte få komma till uppvaket eftersom jag är 19 och räknas som vuxen. Jag är rätt lullig och kommer inte ihåg så mycket men fick lite kramar och pussar och sedan kom även pappa. Allting är lulligt och jag somnar till hela tiden. Mamma och pappa fick bara vara där en stund och när dem hade gått somnade jag. Efter ett tag blev jag förflyttad till ett annat uppvak där jag äntligen fick ringa Ludde, och vad jag sa kommer jag inte ihåg haha. Men glad var jag i alla fall.

Redan nu på uppvaket märker dem att jag inte har så ont och bestämmer sig för att ta bort morfinet i droppet så jag får min pump redan nu, vilket var jobbigt. Eftersom jag inte fick morfin hela tiden så började jag nu känna av smärtan mer och mer, och även om jag tryckte jag aldrig att det hjälpte. Jag försökte sova så mycket jag kunde men vaknade nästan varje kvart så det var en lång natt med mycket smärta.